Inte bara bra - BÄST!

Bra saker gör jag väl varje dag hoppas jag. Men ibland blir det bara extra bra. Ibland gör man dessutom något bra för världen.

Som många av er vet så jobbar jag med marknadsföring, närmare bestämt media. Varje dag sitter vi och klurar på hur får vi kan få våra kunders målgrupper att engagera sig i varumärket, hur vi kan nå ut. Få personer att lära sig om deras produkter, att konsumera mera. Jag älskar mitt jobb. Det är krävande och utmanande men framför allt väldigt roligt. Det är första jobbet som jag har fastnat för och fördjupat mig i. Vilket säger ganska mycket, ni som känner mig vet att jag är en rastlös själ. Jag fladdrar omkring. Vill hela tiden lära mig nya saker, nya upplevelser, nya människor - vilket faktiskt beskriver mitt arbete rätt upp och ner, blir aldrig uttråkad. Så att jag är kvar är väl egentligen ingen överraskning.

Men (såklart det var ett men, det finns alltid ett men om du tänker efter och känner efter tillräckligt hårt) ni som känner mig vet också att jag ibland brottas med mitt samvete för mänskligheten (herregud så pretto, men strunta i det), att jag känner att jag inte "GÖR" något viktigt för världen i mitt arbete. Jag är ingen hjärnkirurg, ingen lärare, ingen hjälparbetare i tredje världen - jag räddar inte liv varje dag, inte medvetet i alla fall. Jag vet, ALLA kan inte pyssla med sånt i sin vardag. But still..

NÅVÄL - det jag ville komma till är att jag kan stilla mitt prettosamvete eftersom mitt team faktiskt har hjälpt till att rädda liv runt om i Sverige, på riktigt, eftersom flera miljoner svenskar nu känner till symptomen på stroke - tack vare vår kampanj. Vi har dessutom inte bara gjort det bra - vi har gjort det bäst! Den här 3årskampanjen vi har arbetat med, "Nationella Strokekampanjen", har blivit utsedd till den bästa strokekampanjen i världen av World Stroke Organization.
Artikeln på Resumé

God job, awesome job, amazing job team Starcom!

Cover me up

Har nog egentligen aldrig varit något Bruce-fan. Ja det är inte så att jag på något sätt ogillat honom eller hans musik, men det har som aldrig kommit för mig att lyssna särskilt mycket. Vissa låtar kommer man ju onekligen över då de spelas lite titt som tätt överallt. Men nu har jag hittat en som jag lyssnar på om och om och om igen. Hittade den genom en cover faktiskt - men har inte bestämt mig för vilken jag gillar bäst ännu (svor jag i kyrkan nu?).

Kid Harpoon and Florence Welch - I'm Goin' Down (Bruce Springsteen Cover) (Bastian Le Bel Edit)

Det hela resulterade slutligen i att jag nu bestämt mig för att jag gärna ser den här chefen live. Du är ju här och ränner lite titt som tätt. Så kom kom lilla Bruce, en vända till kan du la ta här i Svedala?


Nåväl Bruce eller inte så har jag i alla fall hittat låten som är jag. Om jag skulle vara en låt personifierad, eller jag låtifierad - vilket som. Den är leende, fnissig, studsande. Ja den här versionen gör mig till och med mer bubblig än originalet. Som champagne, eller coca-cola, en solig sommardag - varför inte med lite vattenmelon och jordgubbar vid sidan av? Let me present… MOI i ett nötskal
Marvin Gaye - Sexual Healing (Kygo Remix)

Covers behöver inte alltid vara tokigt. Inte alls. Tvärt om.


Sov gott änglar.

Ett löfte.

Se, se här kära vän, här kommer ett inlägg - precis som utlovat.

Fick strikta order om att återvända till bloggen. Bloggen som knappt hann börja innan den var på paus. Så kan det gå. Men nu är jag här, förkylningströtta ögon till trots, skam den som ger sig.

Så ska man köra en liten recap? Ändå lite över en månad sedan. Nåväl, massvis och ingeting har hänt. Ränner upp och ner längs söders gator med hörlurarna klistrade mot öronen. Inte nog med att de förmedlar helt underbar musik till min vardag, kan även berätta att de fungerar utmärkt som öronvärmare vilket verkligen behövs i den här gudsförgätna vinterblåsten som aldrig ger med sig. Stormtrivs. Förgyller vardagen med att jobba likt en galning, hitta luckor för att umgås med underbara människor, upptäcka massvis med bra musik och stundtals drömma mig bort till sol, värme och hav. Business as usual.

Men en cool, vuxen och framför allt otroligt hedrande sak är att jag faktiskt har blivit tillfrågad att vara tärna på min älskade vän Malins (ja och du med Mårten) bröllop. Det är onekligen väldigt spännande och faktiskt lite läskigt. Den alltjämt närvarande prestationsångesten pockar lite extra på axeln, harklar sig lätt och påminner att nu jäklar i mig- Det här måste bli fantastiskt på alla sätt!

Sen finns det skuggor som närmar sig, det finns det alltid. Men så länge de håller sig i periferin tänker jag fortsätta dansa fram i min egen lilla bubbla iförd min älskade leopardpäls och nyinköpta DrMartens -  fokus på de fina små tingen i livet. Vardagsglimmer.

 Given The Chance


Fånga dagen, lev i nuet etc etc. #Atjooogodnatt(snörvel)