FAN!
Sur, men ändå lycklig eftersom jag var så trött, gick jag tillbaka till sängen och dök ner under täcket. läckert får ändå sova en timme till.
Vaknar till och tänker - undrar om inte alarmet ska ringa snart. Ligger och drar mig lite och öppnar ögonen sakta. Gud vad jag älskar att vakna innan alarmet ringer. Hmm är det inte väldigt ljust? Börjar känna en liten orolig studsboll hoppa runt i kroppen. Stiger upp och går till köket för att återigen titta på den fina köksklockan. Tio. TIO!!! Tar upp mobilen, vad i helvete har hänt här? Jag vaknar alltid av, mitt alarm, min härliga Interstellar Love. Jajjamensan 09:58 och ett alarm som inte gått igång. Tackar.
Men jäääääklar!
Tjugo över tio svischar jag in på jobbet och börjar min "blue monday". Vilken start. Nåväl it can only go up from here. Det skulle jag inte tänkt. Hade ett kundmöte vid två. Planerade min dag utefter det. Tyckte jag hade gott om tid och sprang in i ett annat möte strax efter lunch. Mobilen piper till. Kalenderpop-up som påminner om mitt möte.. som startar om femton minuter.
Det här HÄNDER ju bara inte - livet kom igen nu!
Ringer efter en taxi, som kommer på stört. Slänger mig in i baksätet och ylar "mot Kista, step on it!" Varför sa jag så? Har sett för många filmer. Rättade mig snabbt - ja eller kör så snabbt du vill bara det inte går långsamt. Ja eller jag litar på dig. Ehh sorry.
Taxifärden gick fint, mötet likaså. Runt fyra styr jag mina steg mot Kista centrum. Åker kommunalt tillbaka till kontoret eftersom jag avskyr köer. Upptäcker till min stora förtjusning att jag av någon anledning stoppat ner mina hörlurar i väskan när jag lämnade kontoret i all hast. Oh happy day. Fasan över att behöva åka tunnelbana utan att kunna blockera mina kära medresenärer ersätts med en överväldigande lättnad. Uttryck som "vardagslycka" och "det är de små sakerna i livet" susar runt i huvudet. Får en sittplats. Slipper trängas. hittar en gammal bortglömd spellista på Spotify som är helt fantastisk! Ja ni förstår - vi börjar vända på den här dagen.
Kommer tillbaka till kontoret lagom till att många börjar göra sig redo att gå hem. Jag har ju tack vare mitt morgonhittepå någon timme extra på jobbet att se fram emot. Nåväl inte misströsta, jag har ju min spellista att gå igenom.
Chefen för repan kommer med ett brunt kuvert som det står mitt namn på. Uppmanar bestämt att jag ska öppna leveransen omedelbart så att hon kan få reda på vaaaaad det ääääär. Yes. Will do. Vad ligger där i? Jo en biljett till Jonathan Johansson på Folkoperan på fredag. Se där. Oh happy fucking day gånger två.
Kaos blev magi på bara några timmar. Är inte det livet så säg. Kontraster. Älskar kontraster.
